måndag 22 oktober 2012

Vattenkrig och tårtkalas

Ögonen öppnas sakta av skönsång och lukten av tårta, blommor och ljus fyller rummet tidigt på morgonen. Idag var det min, Davids födelsedag, något som jag inte har skänkt allt för många tankar på när vi varit här i allt tumult. För 20 år sedan ploppade en 4,5 kg stor unge ut i Helsingborg och nu är han volontär i Kenya. Känns konstigt när man tänker på siffran 20 just, väldigt vuxet. Efter en fin födelsedagscermoni med ännu finare presenter i vår lägenhet fick vi bege oss till skolan som vilken måndag som helst. 

Stämningen på skolan var lite annorlunda idag, precis som om alla väntade på något. När vår omtänksamma kycklingmamma Lydia kom till skolan med en tårta erbjöd vi oss att gå iväg med hennes dotter Jacinta, till ett lokalt bageri och köpa en till tårta så att det också fanns tårta till alla de 34 barnen som befann sig på skolan. Vi var iväg en bra stund och när vi återvände var Jacinta väldigt angelägen att hålla tårtan för att den nog var "för tung" för mig att bära. Då anade den visserligen nyss fyllda men ändå så förvirrade skånepågen stora ugglor i mossen.

Rykten om stora mängder vatten i samband med födelsedagar i Kenya har cirkulerat de senaste dagarna och därför tog jag av mig skorna innan jag gick innanför portarna på skolan. Då möttes jag av personalen och de sjungande samt dansande barnen som bara ville väl....PLASK!! Det var ett lockbete så att jag inte skulle kolla vad som fanns bakom mig, tre av killarna som jobbar på centret med 5 liter vatten var i handen! Nu fick jag istället dansa plaskvåt med mitt nyfunna ekipage genom skolgården men glädjen var ändå enorm! Tydligen hade grabbarna missat en fläck så 20 iskalla liter vatten till gjorde susen. Nu fanns det inte tid att byta om heller (jag var lite förberedd, det kan jag medge) utan nu skulle det bli tårtkalas. 

I Kenya så kan man tycka att det finns mycket märkliga ting och att man hellre kastar glasyr på varandra än att äta den är definitivt en av dem. Jag fick i uppdrag att som hedersgäst mata alla de anställda och hälften av barnen med varsin tårtbit också, mycket på en dag! Efter vårt lilla kalas fick jag byta om och vi hade ett snabbt möte med                                                                  Lydia innan vi var tvungna att lämna för Nairobi. 




Jarle Furali, mannen som introducerade mig till Kenya från första början när jag var bara tretton år fanns nämligen i stan och ville bjuda mig på middag. Vi satt på restaurangen Sierra högst uppe på Yaya Center, vårt annars frekvent besökta ställe för veckohandling med mera. Utsikten över Nairobi är otrolig och blir man bjuden tackar man ju inte nej. 




Kwaheri!

1 kommentar:

  1. Grattis David! Kul med lite annorlunda födelsedagsfirande!

    SvaraRadera